Min älskade lilla familj

Den 6/7 klockan 02.27 tittade Lily Marion ut, gumman vägde 2946 g och var 47 cm lång.
Äntligen fick vi uppleva känslan som alla pratar om när barnet kommer ut, det är som alla säger det går inte att beskrivas det måste upplevas.
Jag är så stolt över Peter som var en klippa under hela sjukhusvistelsen, vi blev ganska länge på sjukhuset då vattnet gick men inga värkar ville sätta igång.
Stolt över Marion som är världens vackraste ( otroligt lik pappa men har mammas mun:-) ) och lät mamma ha en så bra förlossning att det kändes som jag fuskade mig igenom den.
Stolt över mig själv som klarade av att föda som har varit en av mina värsta skräcker + att ta ryggmärgssprutan som också var en av mina värsta skräcker.
Ordet lycka känns inte tillräckligt för vad jag känner just nu, nu börjar livet som jag har längtat efter bra länge.
Lägger in en bild på vår ballis också, äntligen har vi fått "tillbaks" den efter evigheters renovering.
Den börjar att likna något, ska bara rengöra den mer noggrant och köpa nya sittdynor.

Ha en bra dag i solen!