"Måste allting alltid vara så perfekt?"

Stort NEJ...men ändå är jag den som stressar sönder mig inför vissa grejer. Idag hade vi barnkalas för Marion och tiden räckte inte till. Peter hade jobbat natt så jag var själv ute i Njurunda och skulle fixa iordning det sista. Gumman ville inte alls sova så allt jag gjorde gick i halv fart tillslut skickade jag ett sms till P där jag skrev att jag tyckte att han skulle vakna. Han var redan vaken och var på väg ut och var lugn som en filbunke när jag var smått hysterisk.

Kändes som halvkaos när inte allt var klart när klockan var 13.30 kalaset började 14. P:s bror med familj var lite tidig så P satt dom i arbete medans jag hoppade in i duschen ca 13.55...Med håret åt alla håll , osminkad kom jag ut ur duschen och välkomnade vänner till kalset. Prick 14 var Therese sönderstressad med rödflammigt ansikte...jag som ville ha fin uppläggning på allt fika på mitt sätt fick genast stryka det..Ville ha fin uppläggning utan påsar, förpackningar och kladd...Men P sa något om att det gör väll ingenting att allt inte är klart det är ju kompisar som kommer och dom kan ju hjälpa till och dom bryr sig inte i lite kladd...Så sant men jag ville ha det perfekt....Typiskt tjejbeteende?

Att allt ska se så perfekt och välordnat ut?

Kalaset blev jättemysigt med många härliga vänner, gott fika och jättefina presenter till gumman. Lägger in bilder senare är fortfarande i Njurunda och har ingen kabel till kameran med mig.

Nu sitter jag här med lite lätt huvudvärk..ska slänga mig i soffan och läsa skvaller och lova mig själv att aldrig mera stressa upp mig inför tillställningar...

Ha en härlig kväll