Ultraljudet

Klockan 9 imorse var vi på sjukhuset för UL. Herreguuuud vad jag var nervös, tur att Peter var med mig som verkade vara väldigt lugn.

Hann bli ännu mera nervös i väntrummet när vi fick vänta nästan 20 min för det var något instrument som inte fungerade som det skulle.

Vi kom in i ett litet varmt rum och jag fick lägga mig på en brits, det var en skärm framför som vi kollade på.

Sköterskan smetade ut en kall gegga på min mage och började kolla in magen via sin dataskärm.

Allt såg bra ut, hon hittade inget avvikande. Vi fick kolla en extra gång på hjärtat eftersom jag sa att jag var orolig att det skulle vara något fel på det. Min moster Anita blev bara 5 år gammal, hennes hjärta var spegelvänt och slutade att fungera.

Barnmorskan var inte så mysigt och trevlig som jag hade hoppasts på..hon kändes ganska kall och opersonlig. Hon gick bara på ren rutin och sa det som man måste säga. Hon sa att hon inte kunde se barnets kön och att det inte heller var något dom kollade upp...visst...Men struntsamma det känns inte lika viktigt längre att veta.

Tror fortfarande att det är en liten Lily-Marion:-)

Jag är så otroligt lycklig över att allt såg bra ut och att vi fick se vår lilla älskling ligga och röra på sig. Spelar absolut ingen roll om det är en tjej eller kille.

Blev framskjuten till den 10 juli, vi hade 5 juli som datum först.

När vi kom ut från avdelningen och jag vart en sväng på toa för att fixa ansiktet efter alla tårar så ger Peter mig en present.

Halvtidspresent och UL present sa Peter att det var:-)

En Berlock från Thomas Sabo till mitt armband. En jättefin barnvagn i silver som det går att rulla hjulen på.

Peter är så himla snäll, är så glad att jag har hittat världens bästa. Vet att han kommer att bli världens bästa pappa.

Bild på lillbebben kommer snart